Bli doktorand inom humaniora?
Lite hårda sanningar finns här (via Academic Productivity):
Graduate school in the Humanities: Just don’t go. Part I. Part II.
Att vara doktorand är mycket jobb, och kanske inte den sortens roliga jobb som man trodde man skulle ägna sig åt. Vid färdig utbildning är det försvinnande få platser på universitetet att gå vidare till, och det krävs fantasi för att komma in på arbetsmarknaden. Lönen är också ett kapitel för sig. Om man just är ute efter ett jobb är det inget att rekommendera. I slutändan måste man vara ologiskt driven av att besvara sina specifika frågor som man har i huvudet, kosta vad det kosta vill.
Sedan kanske det är dags att uppdatera bilden av vad en humanist är egentligen. Själv jobbar jag ju inom Humanistlaboratoriet, men jag kan inte pÃ¥stÃ¥ att jag starkt identifierar mig med den breda etiketten ‘humanist’. Humaniora brukar ju typiskt kontrasteras mot en objektiv och kvantitiativ naturvetenskap, men eftersom jag själv befinner mig i mittfältet (kvantitativt, fast med abstrakta koncept) känner jag inte igen mig i den konflikten. Läser man definitionen av ‘humanities’ pÃ¥ engelska Wikipedia, sÃ¥ verkar det som att det som avgör om nÃ¥got är humaniora eller inte beror pÃ¥ vilka undersökningsmetoder man använder.
Ur detta perspektiv är det uppfriskande när Annika Lidne tycker att framtidens kulturskapare kommer till bordet med teknisk bakgrund. Kanske är den nya humanisten på universiteten en person som jobbar mycket mer med visualiseringar och statistik? Kanske en fält-empiriker där man kombinerar naturlig observation på plats med smarta mätmetoder som samlar kvantitativ data men på ett icke-invasivt sätt?
Edit: Digital antropologi verkar vara ett utmärkt exempel.
Jo, jag läste också artikeln om Lidne och tyckte den var intressant. Sen tror jag ju inte att det nödvändigtvis måste vara visualiseringar, kvantitativa data och statistik som gäller här. Den nya webben - vad vi nu vill kalla det - passar nog humanister ganska bra.
Välkommen till bloggosfären, förresten!
Hej! Tack för välkomnandet!
Jag hÃ¥ller helt med - exemplen var just exempel. Det ligger väl i sakens natur att “the next big thing” blir en överraskning, för annars hade det redan varit här.